Bandysidan.nu


Fredagsbrevet - 17:e september 2004

publicerat 2004-09-17

Den här veckan skulle jag vilja hedra en gammal bandyvän som inte längre finns i livet. En person som jag har skådat många matcher tillsammans med, såväl framgångar som motgångar. Säsongen 2002/2003 var hans sista. Som med mycket annat tror jag att jag inte riktigt uppskattade min bandyvän så mycket som jag borde förens det var för sent.

Personen i fråga hette Gunnar. Nu kanske du tror att det här var någon knäppgök, eftersom han får hela fredagsbrevet, men någon knäppgök var han inte. Visst var han väl inte alltid helt nykter och visst var han lite svamlig men mycket humor, glädje och värme gav han oss som stod i den publikklungan där han höll till under matchtid.
Med många år på nacken (65-70 år var han, minst) och lite för mycket drickande genom åren så var han på slutet sittandes i el-rullstol. Jag själv brukade stå intill honom så jag hade ganska bra koll på läget.
Gunnar brukade anlända till Åsen tidigare än mig. Där brukade han snacka med bland andra de båda gamla Bollnäshjältarna "Fimpen" Edling och Jan-Erik Flink. Den trion var experter på att gnälla på spelet. Jag minns en gång när de gnällde på Timo Oksanens långa utkast. Precis när Timo plockade ur bollen ur korgen bredvid mål så utbrast en av dom: "men vad ska han göra sådär för? Det blir ju aldrig mål!". Men det blev det den gången. Bollen gick i en båge över hela planen innan Hans Åström snyggt tog ner den med klubbar och la in den i mål.
Man ska inte gnälla.

Framåt halvtidspausen brukade Gunnar plocka fram pluntan och dessutom en mandarin. Jag brukade bli bjuden på en klyfta mandarin men jag brukade tacka nej - mandariner är ju nyttiga för böveln! Men å andra sidan, fickpluntan jämnade väl ut hälsoaspekten.
Han kunde väl bjuda lite ur pluntan tycker man, men inte då. Bara mandarin.
Gunnar brukade också ha oturen att tvingas missa sista kvarten av matcherna. Han måstade nämligen passa taxin som väntade utanför på parkeringen. Varför han inte beställde taxin senare vet jag inte, det skulle jag gjort. Taxi kan man väl beställa dygnet runt? Som sagt; jag vet inte men trist var det att han alltid missade slutklämmen på matcherna.

Jag ska passa på att gnälla lite på Bollnäspubliken - nu när jag ändå har ordet och ingen kan tysta mig, säger jag och flinar elakt. Hehe!
För det första så irriterar jag mig på all cigarettrök som jag alltid får i ansiktet. Jag själv röker inte, och kommer förmodligen aldrig att göra, och jag gissar att det är anledningen till att jag tycker det är så äcklig doft. Men det sägs ju att man röker när man blir nervös, och då förstår jag att man röker många bloss om man tittar på Giffarnas spel samtidigt!
Det andra jag irriterar mig på är dom bengaliska eldarna. Dom ska få finnas kvar - absolut, det ger en oerhört läcker inramning till matcherna som dessutom är relativt ofarligt - men håll inte eldarna upp i ansiktet på folk. Står man längst ner på läktaren så får man nämligen all rök i fejset - igen. Lösningen får ni lista ut själva.
Det tredje jag irriterar mig på är också det jag irriterar mig på mest, och det är ett seriöst problem. Som jag skrev tidigare så har jag bra uppsikt över handikappläktaren (där Gunnar är) och allt för ofta ser man pappor som är dit och "lämnar av barnen" så dom själva kan stå och titta på bandy ostört. Dessutom är det vanligt att barnvagnar med familj ställer sig där. Papporna, de avlämnade ungarna och barnvagnsfamiljerna ska naturligtvis få titta på hur mycket bandy dom vill, men inte på handikappläktaren. Där ska endast folk med tillstånd stå.
Ta er en funderare gott folk!

Jag ska avsluta med att tacka Gunnar för några trevliga säsonger! Där du är nu vinner Bollnäs GoIF SM-guld varje säsong!


Tidigare Fredagsbrev:
Fredagsbrevet 10:e september 2004

Skriven av: Gustaf Lindborg